Villkoret innebär att s0=l/10 vilket ger följande uttryck för intensiteten:
vilket med insatta värden för exvis stål (kan hittas bland uppg på sid 362) ger ca 200GW/cm2 . (….hoppsan)
Eftersom materialdata för metaller inte finns i äldre bokupplaga godkänns även luft som material (även om jag kan tänka mig att det industriella intresset för att slita sönder luft är begränsat)
Fältet från en positiv jon på en negativ jons plats ges av
Detta motsvarar en intensitet på
Obs att man i detta tal kan diskutera en faktor 2 fram eller tillbaka beroende på om man syftar på maxvärde eller effektivvärde på E
Flera svar är naturligtvis tänkbara. Det som omedelbart kommer till examinators sinne är:
Det finns inga eller svaga permanenta magnetiska dipoler i de flesta material och magnetiska laddningar finns det inga alls (om man undantar exotiska partikelexperiment med magnetiska monopoler)
Det B-fält som åtföljer E-fältet i en elektromagnetisk våg är mycket svagt.
Numerisk värde fås genom att dela Värdet på E med c vilket i exvis det mycket starka E-fältet i förra uppg ger ett B-fält på 14T
Ljuset konvergerar in mot fokus med vinkeln arctan(11/50) och ut från fokus med samma vinkel. I omedelbar närhet av fokus ges storleken av diffraktion i linsen dvs minradien ges av , dvs plottningen bör ske i ett litet område nära fokus.
Svävningens frekvens ges av skillnaden i frekvens mellan intilliggande moder dvs
Det vore förståss snyggare att differentiera, men det måste man inte