Antag att objektet (utan kikare) upptar synvinkeln a. Då kommer bilden på den bildregisterande ytan att få storleken Förstoringen från bildreg yta till display är sedan . Den synvinkel som bilden upptar blir då
Uttrycket liknar det man får i en vanlig kikare, men bara användning av detta utan närmare motivering ger ej poäng.
Med linsformeln kan man inse att de två ogenomskinliga skivorna blockerar bort var sin halva av synfältet.(Bilden vänds uppochned emellan dem) och linsen avbildar den första i den andras plan
Detta innebär att om vi inte har ngt objekt kommer inget ljus alls igenom, utan det enda som passerar är det som spridits pga diffraktion i objektet, dvs allt som ger upphov till diffraktion blir synligt i ett bildplan till objektet (där vi påpassligt placerat den ljuskänsliga ytan).
Tekniken kallas Schlierenoptik och är mkt använd för att just titta på exempelvis luftströmmar.
Utstrålningen från en ytan kan skrivas .Om vi differentierar detta uttryck får vi , varur vi ser att en förändring i abskoeff (e) kan kompensera en förändring i T med motsatt tecken och med storlek
Den blir rätt tjock….
Den blir vinkelkänslig…
Den fungerar bara för en ljudfrekvens…
Det måste uppenbart röra sig om brewstervinkel (den gamla godingen)
Vid minimideviation rör sig strålen helt symmetriskt genom prismat. Halva toppvinkeln blir då densamma som brytningsvinkeln i prismat dvs